Så jäkla typisk mig!
På't bara -det-fixar-sig-längs-vägen-mentaliteten funkar oftast bra för mig.
Tycker om det lite oförutsägbara och spännande och är väl förmodligen rätt naiv i många lägen.
I stället blir jag nog både frustrerad och grinig när saker inte går som jag tänkt mig. Jag VILL JU - varför fungerar det inte då?
Träningshasse är inget undantag, Ta det här med rullskidorna tex.
Hur jäkla mycket jag än vevar på med stavar, ben och mage så blir jag t.o.m omkörd av Gamla Agda 96 när hon är ute och o söndagsflanerar med rollatorn.
Har alltså kämpat med farten ett tag nu utan nån större framgång. Kan utan några oöverstigliga hinder köra på ett par mil men har bromsolja i maskineriet och får inte upp speeden helt enkelt.
Till i dag, hoppas jag.
Den där fantastiska uppfinningen Youtube har alla svar förstås, och plötsligt inserg jag att skidåkning är en tekniksport. Stavar på fel ställe bromsar farten, vikten på fel plats bromsar och gör mig vinglig. 2 cm för långa stavar gör mig kraftlös, osv, osv.
Det innebär att alla jäkla mil bara har befäst min brist på teknik.
Ser verkligen fram mot några soliga dagar denna vecka för att försöka få till lite fart o fläkt i skidåkningen. -Jäklar va spännande!
Synd att man är så jäkla puckad och inte tänker efter före bara.
Får trösta mig med att jag har konditionsträningen och balansträningen kvar trots teknikbristerna.
Ha en skön söndag
/hasse
Så var det bestämt, bokat och bekräftat!
I januari blir jag Göteborgare i två veckor och genomför PT- utbildningen på Fustra PT-skola
Kul och spännande
Häpp
Huga, huga,
Satt på trappen i morse och beundrade gässen när de i exakt formering övergav vår kalla nord för ett behagligare klimat.
Brukar väl egentligen tycka om hösten men den kunde väl väntat lite till...
Har liksom inte blivit riktigt sommar i år på nåt vis tycker jag...
Motivationsmotorn, är ett uttryck jag använder mig av ibland. Jag älskar att hitta vägar som ger den bränsle, sen om det är från era glada tillrop (tack) eller från annat håll spelar ingen roll.
Jag har ju tänkt att gå PT-utbildningen som fitnessfighten har och då göra det någon gång efter vasaloppet.
Nu har jag bestämt mig för att tidigarelägga den utbildningen så finns set bara plats så kör jag i januari i stället.
Det innebär att jag bara måste ha varit rökfri så länge att jag är trovärdig för både mig själv och andra när kursen startar. Jag blir väl troligtvis den äldsta nyutbildade PT:n i världshistorien men det bryr jag mig inte om.. Det finns många 50-årskriser att rehabilitera i vårt avlånga land :-)
Så lite lättare till sinnet räknar jag vidare på mina filterförsedda telefonstolpar.
Trevlig söndag på er
/Hasse
Med 6 månader kvar till slutmålet - öppet spår, dvs nio mils självplågeri (enligt andra i alla fall) så är jag inne i en klar mental svacka.
Har taskigt med glöd, tryck, vilja, motivation - you namne it
Visst, jag masar mig iväg på träningen och i går blev det t.o.m dubbla pass men jäklar va tungt det går...
Inga synliga resultat alls även om jag kan känna starkare mage etc...
Kondisen står still och jag deppar över att inte kunna springa. Visst, rullskidorna är ganska kul men blir jäkligt enformigt och kräver total koncentration hela tiden. Det innebär också att olycksrisken stiger för var kilometer trötthet som infinner sig...
Tillbaka till kondisen, jag har ju en last kvar att tampas med och inser att trettio års rökande Måste få ett slut. Så just nu kämpar jag timme för timme med detta. Hittills är trettiosex timmar rekord, sen fall och börja om igen. Jag är alltså tillbaka till att räkna telefonstolpar. MEN DET ÄR TUUUUUNGT.
Har tagit hjälp av Ola Wallström och hans bok " framgångslagarna" vi får se om hans åsikter kan styrka min lilla hjärna så jag tar mig över kanten.
Skulle nog behöva ge mig ut på en månads ensamvandring i bergen för att klara detta...
Ja,ja, blir nog bra tillslut...
Kram på er!
