Sakta framåt
Med 6 månader kvar till slutmålet - öppet spår, dvs nio mils självplågeri (enligt andra i alla fall) så är jag inne i en klar mental svacka.
Har taskigt med glöd, tryck, vilja, motivation - you namne it
Visst, jag masar mig iväg på träningen och i går blev det t.o.m dubbla pass men jäklar va tungt det går...
Inga synliga resultat alls även om jag kan känna starkare mage etc...
Kondisen står still och jag deppar över att inte kunna springa. Visst, rullskidorna är ganska kul men blir jäkligt enformigt och kräver total koncentration hela tiden. Det innebär också att olycksrisken stiger för var kilometer trötthet som infinner sig...
Tillbaka till kondisen, jag har ju en last kvar att tampas med och inser att trettio års rökande Måste få ett slut. Så just nu kämpar jag timme för timme med detta. Hittills är trettiosex timmar rekord, sen fall och börja om igen. Jag är alltså tillbaka till att räkna telefonstolpar. MEN DET ÄR TUUUUUNGT.
Har tagit hjälp av Ola Wallström och hans bok " framgångslagarna" vi får se om hans åsikter kan styrka min lilla hjärna så jag tar mig över kanten.
Skulle nog behöva ge mig ut på en månads ensamvandring i bergen för att klara detta...
Ja,ja, blir nog bra tillslut...
Kram på er!
