Hej å hå "alla" mina trogna följare :-)
Nu jäklar går alla sorters kemiska kroppssubstanser runt som en tornado i kroppen
i hela kroppen.
Efter gårdagsnattens attack av "inte-kan-väl-jag-heller", och en dag i skymundan i trädgården,
(dock med glada plinganden i mobilen) så vart det på nåt vis för mycket för mig.
Jag måste få utlopp för alla tankar och funderingar. Så trots att vi var bortbjudna så drog jag på mig kondombrallan och iväg till träningsrundan...
Knallar i skaplig takt upp till naturgymmet (ca 700-800 meter med 400 meter lätt uppför) så jag har lite puls i alla fall.
kör igenom diverse finska solstolar och dips o gud-vet-vad tills trådarna i kroppen som är ämnade att bli muskler någon gång, skriker rakt ut i protest. Hmm, okey då, jag klampar väl iväg i spåret då...
Startar i ett för mig skapligt tempo och någonting känns helt klart annorlunda. Jag liksom studsar fram som en såndäringa boll med hantag ungarna hade förr och hoppade omkring på. Lite full i skratt över känslan förlänger jag stegen. (tänker att undrar om det ser ut så också - då får jag återgå till natträning i stället)
Men på nåt vis så blir jag inte anfådd utan tjofsar på där i spåret - ingen springer förbi mig heller, skumt...
Efter ca en km kommer BACKEN! den som liksom skrämmer slag på hjärtat och har jag inte puls innan så jäklar i mig har jag det uppe på toppen. sedan brukar jag ofta behöva gå ett tag för att få hjärtat att klättra ner från axlarna igen.
Men inte i dag minsann.. visst, hög puls, men den glider ganska snabbt tillbaka till en uthärdlig nivå UTAN promenerande. (Vore lite intressant att koppla in en pulsklocka)
I alla fall: jag lufsar på i skaplig takt och tar mig runt varvet utan promenerande. Jodå det har hänt förut..
MEN, fötterna svängde fel någonstans och plötsligt var jag inne på ett
varv till, Oj då tänkte jag, det här kan aldrig bli bra.
Men då finns det en liten "minirunda" på kanske 8-900 meter eller nåt som man kan välja där uppe i skogen. Så jag tänker att -äh! va fasen, jag klarar väl den lilla biten också. Och det gjorde jag, Skitnöjd med det så kommer jag till samma "vägskäl" igen OCH har glömt hur man svänger vänster!!!
Jag kör samma lilla runda TVÅ gånger till, Jag vet att det är ca 700 meter ner till Målet/Starten av spåret och har Runkeeper skkrikande i örat - öka tjockis, du klarar det,
ÖVER 5 kilometer TA DIG ner till mål, inte stanna nu osv...
Kärringen i mobilen var i extas....
Och jag bara sprang. Hade någon sett mig så hade de aldrig sett mig för jäklar vilken långspurt jag körde... var som ett vitt streck över ängarna - (visserligen ett tjock streck men ändå :-)
Det häftigaste är nog att jag inte hade tid att vara trött - jag hade bara den där jäkla målskylten för ögona..
Summering:
5,3 kilometer UTAN STOPP! Vilket för mig är världsrekord under de senaste 20 åren!!!!! tiden är blygsam men strax under 35 minuter tog miraklet i Gånsta att genomföra.
Jag som inte kunnat springa 500 meter utan att knäna rasat i bitar och ett helt läkarlag har varit närvarande för bara en och en halv månad sedan:
ursäkta men SATAN vad jag är nöjd!
Och till råga på allt så fortsätter kilona att flytta hemifrån har i dag blivit av med 15,5 kilo på 49 dagar.
Önskar jag kunde dela med mig av den känsla som forsar runt i kroppen just nu. Hoppas i alla fall att någon som läser ser bort från min egoboost och får lite positiv energi av detta...
Ha en skön söndag
Hasse
OBS!
RÖSTNINGSSIDAN LIGGER FORTFARANDE NERE :-(
( jag har fått en hel del mess och mail från släkt, vänner och bekanta som inte kunnat rösta ännu. Jag hoppas de har den goda smaken att förlänga tävlingen några dagar så alla hinner med) Länken till röstningssidan är i alla fall
FITNESS MAGAZINE