Från fetknopp till Vasalopp

Så jäkla typisk mig!
På't bara -det-fixar-sig-längs-vägen-mentaliteten funkar oftast bra för mig.

Tycker om det lite oförutsägbara och spännande och är väl förmodligen rätt naiv i många lägen.
I stället blir jag nog både frustrerad och grinig när saker inte går som jag tänkt mig. Jag VILL JU - varför fungerar det inte då?

Träningshasse är inget undantag, Ta det här med rullskidorna tex.
Hur jäkla mycket jag än vevar på med stavar, ben och mage så blir jag t.o.m omkörd av Gamla Agda 96 när hon är ute och o söndagsflanerar med rollatorn.

Har alltså kämpat med farten ett tag nu utan nån större framgång. Kan utan några oöverstigliga hinder köra på ett par mil men har bromsolja i maskineriet och får inte upp speeden helt enkelt.

Till i dag, hoppas jag.
Den där fantastiska uppfinningen Youtube har alla svar förstås, och plötsligt inserg jag att skidåkning är en tekniksport. Stavar på fel ställe bromsar farten, vikten på fel plats bromsar och gör mig vinglig. 2 cm för långa stavar gör mig kraftlös, osv, osv.

Det innebär att alla jäkla mil bara har befäst min brist på teknik.
Ser verkligen fram mot några soliga dagar denna vecka för att försöka få till lite fart o fläkt i skidåkningen. -Jäklar va spännande!

Synd att man är så jäkla puckad och inte tänker efter före bara.
Får trösta mig med att jag har konditionsträningen och balansträningen kvar trots teknikbristerna.

Ha en skön söndag
/hasse