Från fetknopp till Vasalopp

Var ute och rullade häromdagen, alltså rullskidorna. Hade bestämt mig för att göra en mil och avsluta med mördarbacken som går bakom ett bostadsområde i närheten. Det var en sån där dag då vinden ändrade riktning så fort jag gjorde det. Kändes som om HAN satt där uppe på en molnkant och ville hjälpa mig få en tyngre runda än normalt. Det var baske mig storm i ansiktet hela tiden och gubben (jag alltså) var rejält mosad efter 6-7 kilometer. Nåja, backen närmade sig och på'n bara. Den kan väl vara ca 400 meter och stiger hela tiden, så jag frustade och pustade mig upp till toppen under mycket svärande över mitt egen övermod. Väl uppe och på gränsen till medvetslös ( minst) är det minst en km kvar hem. Lite omtöcknad väljer jag en väg med lite utförsbacke. INTE smart. Mina stackars ben hade noll koll på var de övergick till fötter och skidor så endast ett mirakel hindrade mig från att ramma allt och alla på nedfarten. Hursomhelst så var det säkert mycket underhållande för omgivningen och jag är tacksam att alla ben sitter där de ska fortfarande. För att ytterligare trycka ner mitt självförtroende vad det gäller rullskidåkning så råkar jag sätta på eurosport på tv'n senare på kvällen. Swich, wrooom, wham - så rusar ett gäng skidskyttar förbi på rutan i en jäkla fart alla iklädda shorts, utan skydd och PÅ RULLSKIDOR. Jösses vilken fart de rusade fram i. Jahaja - det är bara till att öva på, för det går ju uppenbarligen att åka fort... Utan att stå på öronen Hej på er