Från fetknopp till Vasalopp

Har hunnit blivit några varv till i spåret och det går riktigt skapligt - inte fort men jag håller mig på benen och är nöjd med det.

Smolket i bägaren är att handleden spökar fortfarande. Det funkar om jag tejpar ordentligt men är helt klart lite irriterande.

Men men, det vore ju konstigt om den här gamla oformliga klumpen till kropp skulle klara alla galenskaper jag utsätter den för.

Med en kropp utvecklad och intrimmad för stillsamma paraplydrinkar i solen, Men med en skalle som tror den är 25 och att den är en evighetsmaskin så kan det inte bli annat än galet..

Men vadå, det är väl bara att staka på i spåret och fortsätta leka 25-åring, Det funkar om jag inte bryr mig om den där Flåsande, flämtande och näradödenlåtande gammelgubben som envisas med att förfölja mig hela tiden.

Jobbar på att åka ifrån honom och
klarar nog det vilket år som helst...