FF Dag 21 - händerna under täcket
Jag kan inte hålla händerna ovanpå täcket just nu ;-)
I går när jag la mig och nöjt drog täcket upp till hakan så kändes det annorlunda där nere - ja jag menar inte DÄR nere utan vid pricken över, så att säja.
Låg där och klappade på "dumpersdäcket" och kan ni tänka, det verkar minsann som det blivit punktering eller i alla fall lite "pyspunka".
Jag HAR revben - flera stycken, och minsann är det inte en liten antydan till avsmalning på sidorna med, hujedamig, vart ska detta sluta.
Somnade som ni förstår med kärleksfulla klappar på magen.
Upp tidigt i dag fast det är lördag, och kan inte motstå ett fuskbesök på vågen . minustecken överallt. känner mig stark och vill gå ut och väcka grannarna med ett Ronja rövardotter-vårskrik. Fasen det HÄNDER SAKER I KROPPEN JUST NU. Jag som var lite besviken i går morse. Fast visst det där med vikten är ju egentligen inte så viktigt - det är ju vad kilona består av som spelar roll, eller hur, Någon sprinter lär jag aldrig bli - har liksom mer kropp för typ kulstötning eller nåt sån't antar jag.
I alla fall hela dagen händer bara bra saker och positiva känslor surrar som vårbin i skallen - superhärligt alltså.
Så i kväll var planen en timmes promenerande i gånstaspåret. Hyfsat fint väder så iväg med mig bara.
Älgar på i 5 km, känns fint, Kör ett frustande hårt styrkepass i naturen så rådjur och kaniner rusar förskrämt flera mil omkring.
SEN NI, skulle jag försöka mig på den stora konsten att jogga, och tänkte att jag gör som vanligt -en telefonstolpe i taget, iväg bara.
1 stolpe, 2 stolpar, 3 stolpar, 30 stolpar... sen slutade jag räkna och med en känsla av att glida fram 2-3 cm ovan marken som värsta "jesus på vattnet" tog jag mig oavbrutet joggande i nära 2 km ända fram till målet. UTAN ATT BEHÖVA RINGA 112 - lungorna var med hela vägen, knäna sa: mjuka steg hasse, och hjärtat sa: lite fortare kan jag allt slå innan jag ger upp..
Fy tusan vilken skön känsla!
Den tar jag med mig resten av April och vill du så får du gärna låna den av mig när du behöver
Ha det.
/Hasse
I går när jag la mig och nöjt drog täcket upp till hakan så kändes det annorlunda där nere - ja jag menar inte DÄR nere utan vid pricken över, så att säja.
Låg där och klappade på "dumpersdäcket" och kan ni tänka, det verkar minsann som det blivit punktering eller i alla fall lite "pyspunka".
Jag HAR revben - flera stycken, och minsann är det inte en liten antydan till avsmalning på sidorna med, hujedamig, vart ska detta sluta.
Somnade som ni förstår med kärleksfulla klappar på magen.
Upp tidigt i dag fast det är lördag, och kan inte motstå ett fuskbesök på vågen . minustecken överallt. känner mig stark och vill gå ut och väcka grannarna med ett Ronja rövardotter-vårskrik. Fasen det HÄNDER SAKER I KROPPEN JUST NU. Jag som var lite besviken i går morse. Fast visst det där med vikten är ju egentligen inte så viktigt - det är ju vad kilona består av som spelar roll, eller hur, Någon sprinter lär jag aldrig bli - har liksom mer kropp för typ kulstötning eller nåt sån't antar jag.
I alla fall hela dagen händer bara bra saker och positiva känslor surrar som vårbin i skallen - superhärligt alltså.
Så i kväll var planen en timmes promenerande i gånstaspåret. Hyfsat fint väder så iväg med mig bara.
Älgar på i 5 km, känns fint, Kör ett frustande hårt styrkepass i naturen så rådjur och kaniner rusar förskrämt flera mil omkring.
SEN NI, skulle jag försöka mig på den stora konsten att jogga, och tänkte att jag gör som vanligt -en telefonstolpe i taget, iväg bara.
1 stolpe, 2 stolpar, 3 stolpar, 30 stolpar... sen slutade jag räkna och med en känsla av att glida fram 2-3 cm ovan marken som värsta "jesus på vattnet" tog jag mig oavbrutet joggande i nära 2 km ända fram till målet. UTAN ATT BEHÖVA RINGA 112 - lungorna var med hela vägen, knäna sa: mjuka steg hasse, och hjärtat sa: lite fortare kan jag allt slå innan jag ger upp..
Fy tusan vilken skön känsla!
Den tar jag med mig resten av April och vill du så får du gärna låna den av mig när du behöver
Ha det.
/Hasse
