Fartfantomen på hal is
Var ute och rullade häromdagen, alltså rullskidorna. Hade bestämt mig för att göra en mil och avsluta med mördarbacken som går bakom ett bostadsområde i närheten. Det var en sån där dag då vinden ändrade riktning så fort jag gjorde det. Kändes som om HAN satt där uppe på en molnkant och ville hjälpa mig få en tyngre runda än normalt. Det var baske mig storm i ansiktet hela tiden och gubben (jag alltså) var rejält mosad efter 6-7 kilometer. Nåja, backen närmade sig och på'n bara. Den kan väl vara ca 400 meter och stiger hela tiden, så jag frustade och pustade mig upp till toppen under mycket svärande över mitt egen övermod. Väl uppe och på gränsen till medvetslös ( minst) är det minst en km kvar hem. Lite omtöcknad väljer jag en väg med lite utförsbacke. INTE smart. Mina stackars ben hade noll koll på var de övergick till fötter och skidor så endast ett mirakel hindrade mig från att ramma allt och alla på nedfarten. Hursomhelst så var det säkert mycket underhållande för omgivningen och jag är tacksam att alla ben sitter där de ska fortfarande. För att ytterligare trycka ner mitt självförtroende vad det gäller rullskidåkning så råkar jag sätta på eurosport på tv'n senare på kvällen. Swich, wrooom, wham - så rusar ett gäng skidskyttar förbi på rutan i en jäkla fart alla iklädda shorts, utan skydd och PÅ RULLSKIDOR. Jösses vilken fart de rusade fram i. Jahaja - det är bara till att öva på, för det går ju uppenbarligen att åka fort... Utan att stå på öronen Hej på er
Skruttgubbe!
Första vurpan !
Det var oundvikligt och jag har väntat på den sedan första stavtaget, och nu kom den.
Plötsligt ligger jag där och sprattlar som en hög "plockepinn" på vägkanten, funderande på vad som hände.
Tänkte att nu bröt jag väl varenda ben i kroppen, -men inte då, lite blodvite på ena handen och en söndersliten handske, det är allt :-). Men utan min riddarutrustning hade jag nog fått uppsöka läkare, för jösses vad sönderskrapade både knä- och armbågsskydd blev.
Då var det ändå i en kurva jag stöp, så farten var väldigt blygsam.
Men nu är den i alla fall avklarad - det lär väl bli fler tyvärr.
Sämre är att i dag öppnar de vägen för allmänheten så nu försvann "min" privata träningsbana. Tråkigt men inget att göra åt.
Tack för alla vänliga kommentarer på fitnessfightens facebooksida! Roligt att kunna inspirera andra. Men "ny förebild i träningsvärlden" som de säger, vet jag inte - vi får väl se om ett halvår vad det långsiktiga resultatet blivit :-)
Ledig i dag så nu ska jag försöka hitta solglimtarna mellan molnen innan träning. Kram på er!
Resultatet
